Så kan Ivrigt be användas i en mening
- När han talar ivrigt, lysa tänderna, stora och vita.
- Ibland lade sig Agda på knä och grävde ivrigt i snön.
- ropar Majsan ivrigt.
- Hon skyndade sig till kakelugnen och hukade sig ned, som om hon vore ivrigt sysselsatt att få elden att brinna, fastän det redan brann friskt.
- Jag hade med ett sällskap turister avtalat om en färd utåt bergen på en åtta, tio dagar, och hon hade ivrigt tillstyrkt det.
- Han bar varken ämbetskrona eller stola utan höll endast ett litet kors, som han ivrigt räckte åt alla sidor till kyssning.
- Han nickade ivrigt till henne och började springa neråt bygden.
- frågade hon ivrigt.
- Du ville nog vända om, du söker en annan väg, min Gud, hur ivrigt du försöker leta dig tillbaka till livet igen !
- Han gnuggade ivrigt händerna, men plötsligt blev han alldeles stilla, lade händerna på bordet och sa fundersamt :
- Mirran lyssnade ivrigt.
- - Hon har gjort mer än så, sade gumman ivrigt, du skulle allt en gång gå och titta i skåpet i storstugan.
- De båda herrarna pratade så ivrigt att de knappt märkte honom.
- En lång gestalt stod tryckt mot väggen och viskade in i den, ivrigt, hemlighetsfullt.
- Han hade suttit i sällskap med en kollega och ett par damer och varit så ivrigt upptagen av dem, att Pa och han endast växlat ett par ord.
- Betty, den alltid verksamma och ivrigt sysselsatta Betty, som han älskade, ville icke lämna honom tid till ensliga drömmerier.
- Det var som om gräset ständigt växte, tyst, ivrigt, bredande ut sig över marken, saftigt, doftande och grönt.
- Molnet sänker sig ned över en trädkrona, och rymden fylles av ett ivrigt kvitter.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
