Så kan Ivrigt be användas i en mening
- sade Gertrud ivrigt.
- Men hon ville icke hålla dem i handen, hur ivrigt de bådo, utan såg från den ena till den andra litet främmande och kyligt.
- Hon sträckte hals för att kunna se på en blå durk, som bugade sig och snurrade runt nere på gården under ivrigt kurrande.
- En fin gammal herre pratade ivrigt på bruten engelska med henne.
- Ivrigt.
- Han bar ett grovt rep om livet och var barfota och gick sa fort och ivrigt, som såge han en lång väg framför sig och fruktade var onödig vila.
- Det blev ett ivrigt pratande och berättande hela kvällen, och Ingmar tyckte, att tiden gick fortare, än han hade väntat.
- De porlade ivrigt mot strandens stenar och blevo till fradga kring bryggan.
- Angela dammade ivrigt symaskinen.
- Det är ju din chans, säger jag ivrigt.
- - Det går positivt an, ja visst, inföll sopranen ivrigt, innan ångbåtskaptenen vid styret ännu själv hunnit svara.
- utbrast Benbe ivrigt.
- frågade Charlotte ivrigt.
- frågade hon ivrigt.
- Vi voro redan i februari, och solen brast ivrigt fram mellan tunga, jagande snömoln.
- Cecil vände sig om och vinkade ivrigt.
- En lång gestalt stod tryckt mot väggen och viskade in i den, ivrigt, hemlighetsfullt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
